Lhisas blogg

När syrran fyllde 30 tog vi med henne ut på en hästtripp och nu 20 år senare slängde jag mig upp i sadeln på nytt.

När jag var liten, typ 10 år, red jag i ridskola. Jag var alltid livrädd.  För hästarna och för att stiga upp i sadeln. Jag vet inte varför jag fortsatte men nånstans långt inne i mig var det ändå kul. Jag höll på några år och sen även när jag var vuxen hände det en hel del att jag red.

Och nu igår.... jag var inte alls rädd. Det var bara en lugn o skön känsla. 

Vi samlades ca 40 min innan start.  8 hästar skulle borstas o sadlas så ledaren sa att vi skulle hjälpa till att borsta. Iihh, men jag slängde mig in i uppgiften och borstade o kelade med hästarna. Såå skön känsla. 

Sen utdelning av hästar. Jag fick en som kunde vara lite lat så jag fick ett spö. Och som han var lat... hihi.

Jag fick slita som ett djur för att hålla jämn takt med de andra och lyckades inte värst väl ändå. 

Eftersom det var islandshästar så töltade vi massa gånger. Eller.. nja.. min ville inte. Han travade hellre vilket gjorde att jag studsade och studsade i sadeln. Fullt sjå att hålla mig kvar 😄.

Men så helt plötsligt fick jag honom i tölt och jäklars vilken känsla. 

Och trots skumpet i travet och att han masade sig fram så var jag inte rädd en enda gång. Jag njöt så in i bomben av turen.  

Detta var en pärla för själen ❤